Längesen...

Ok, det vart verkligen JÄTTELÄNGESEN som jag uppdaterade här men hm.. Det har varit liiite mkt!

Senast jag skrev vart jag ju överlycklig eftersom jag "bara" skulle skriva sista tentan o så vart den där efterlängtade examen min..! Nåja, tentan gick förhoppningsvis bra o kullen under oss hade haft som projektarbete att anordna en avslutningsfest för oss -wiie! MEN, det gick inte riktigt som det skulle... Eller alltså, vi hade ju jättekul o det vart massa goa skratt fram tills dess att vi skulle spela brännboll.. Jag vart inte jättesugen direkt, så jag ställde mig längst fram för att slippa springa så himla mkt. BIG mistake!! När det vart Petes tur att slå fick han in en snedträff som han skulle slå om. Omslaget träffade mig. Rätt i ansiktet. Det fullkomligt pissade (ursäkta ordvalet) blod från näsan (ner på min nya fina klänning) o jag såg inte speciellt mkt. Alla rusade fram för att ta hand om mig, jag kan lova att det vart en ordentlig smäll! Rebecka ringde upp mojjan som fick skjuts av grannen som är undersköterska (TACK Åsa!) o körde oss till akuten där en ganska orolig Rikard mötte upp oss. Vid det lagat mådde jag väldigt illa o det dröjde inte länge innan jag kräkte som en gris. Varje gång jag kräkte fick jag även näsblod så det vart, hm, ganska mkt där ett tag. Det enda som snurrade runt i huvudet vart dock att Lillan skulle ta studenten dagen efter o att det verkligen inte fanns tid för ngt som det där! Vi fick komma in till en sköterska ganska snabbt som konstaterade att vi kanske skulle få åka ner till Lund eftersom ögonjouren redan gått hem i Kristianstad (då vart jag ganska knäckt..!) Det räckte dock att jag fick snakca med en ögonspecialist från Lund (jag såg typ inget på ögat då), få lite droppar o en lapp för ögat o sen åka hem.

Tkr verkligen att det är under all kritik att jag inte fick träffa ngn läkare på akuten. Inte ens när mojjan påpekade att jag mkt väl kunde fått en hjärnskakning. Sköterskans svar vart då att det inte vart ngn fara. Bara ngn väckte mig med jämna mellanrum o kollade så att jag "vart med" o inte svår att väcka (detta blev stackars Rikards uppgift, han låg i en smal solsäng vid sidan om min o sov inte speciellt mkt under natten..!) Näsan hade ju också fått sig en smäll men det vart inte heller ngt man kunde fixa än på ett par dagar.

Efter detta har turerna varit många. På torsdagsmorgonen vart vi hos en ögonspecialist o jag såg på ögat igen, även om det vart lite "immigt". Dessvärre fick jag inte ens behålla det som jag drack (förrän på torskväll) vilket ledde till att jag vart väldigt trött o orklös. Jag kände mig bättre under helgen, men pappsi tyckte ändå att jag skulle ta en tur till öppna mottagningen för o kolla att allt vart ok. Detta skedde på måndagen, långt om länge fick jag träffa min läkare (en snorkig receptionist tyckte inte att jag vart tillräckligt "sjuk" för att komma till först.. ARG!!) Mina jättebra läkare tyckte att jag skulle besöka öron-näsa-hals också o fick därför en remiss. Väl där röntgades jag o läkaren kunde konstatera att jag hade en spricka på näsan o EVENTUELLT en spricka på benet under ögat. Röntgenpersonalen hade inte upptäckt ngt men min läkare ville kolla lite extra för att vara säker. OM det vart ngt brott eller ngn spricka där vart man kanske tvungen att operera nämligen... :S Så hon skulle återkomma..

Jag hann knappt vakna på tisdagen innan doktorn ringde, o meddelade att hon o en kollega kollat mina röntgen-bilder igen och upptäckt inte bara en utan TVÅ sprickor i benet under ögat - och ville OPERERA!! Behöver jag säga att jag vart skraj!? Ytterligare en tur till sjukhuset för att träffa doktorn och narkosteamet. USCH!

Skulle ringa under fredagen för att få min tid men en massa frågor kom upp under förra veckan och efter många tårarn, funderingar och resonemang beslutade jag att jag ville avvakta med operationen. Det kan trots allt läka helt av sig själv. Ska dock hålla kontakt och komma in igen för att kolla upp o diskutera hur vi ska göra...

Idag är jag iaf på jobbet o det känns jättebra! Orkade bara vara här en kortdag förra veckan o hade ju verkligen sett fram emot att få börja mitt första "riktiga" jobb o att livet liksom skulle bli "på riktigt"... Jaja, det känns iaf bättre o det är ju huvudsaken :)

Fridens liljor!